Språksnabben - en presentation
I vår yrkesutövning möter vi i olika sammanhang barn vars språkutveckling är försenad eller annorlunda. Språksnabben är framtagen och konstruerad som ett screeningverktyg för att snabbt kunna undersöka om någon språkavvikelse faktiskt föreligger. I förekommande fall kan resultatet ge vägledning om arten av språksvårigheterna. Språksnabben är en syntes av ett tidigare screeningmaterial (Bruce &Wigforss 1998) och en kritisk granskning av detsamma (Lavesson 1999), v g se nedan.
Omgivningens eller barnets upplevelse av problemet kan på detta sätt kompletteras med en mer objektiv undersökning. Vid en sådan utredning utgår man från den preliminära bild av problemet som man inledningsvis skaffar sig. Med denna som utgångspunkt formulerar man hypoteser om vad kärn-problematiken kan tänkas vara. Detta bör göras brett och förutsättningslöst. Vidare utredning eller testning leder till stöd för eller förkastande av hypotesen, slutsatser kan dras och åtgärder bestämmas. Språksnabben ska ses som en hjälp till en preliminär beskrivning – en arbetshypotes – och som en anvisning för om och hur en fortsatt utredning bör göras.
Gemensamt för de vuxna som finns kring barnet är att de ofta lägger den största vikten vid det hörbara intrycket av barnets språk, särskilt problem med uttal och grammatik. Det är utredarens ansvar att belysa och bedöma också övriga sidor av språket, t.ex. språkförståelse, ordförråd och förmåga till samspel. Det är viktigt med allsidig kartläggning för att man ska kunna göra prognoser och hjälpa barnet med riktade insatser.
Språksnabben täcker sju områden i språkutvecklingen. Dessa områden går från yta till djup i språket:
- Fonologi
- Grammatik
- Semantik
- Satsförståelse
- Ordförståelse
- Samtal
- Samspel
Varje område innehåller fem deluppgifter. Bedömningen sker enskilt med barnet. Den inbördes ordningen vid genomförandet avspeglar en naturlig lek- och samtalsstund. De flesta uppgifter genomförs med hjälp av det enkla bild- och lekmaterial, som ingår i testet. Olika strategier används för att locka fram barnets svar.
Språksnabben genomförs på 15-20 minuter. Metodiken i Språksnabben
bygger på att felaktiga eller uteblivna svar identifieras och
analyseras, så att svårigheterna kan ringas in. Barnets svar noteras på
en svarsblankett. Resultatet för varje område ger en anvisning om typen
av språkproblem. Här kan också poängteras att det är just arten eller
typen av språkavvikelser som är det viktigaste att få grepp om. En
funktionsnedsättning på en djupare språklig nivå innebär som regel en
sämre prognos. Det är därför av stor
vikt att tidigt identifiera sådana svårigheter, för att på bästa vis
kunna hjälpa barnet.
Språklig snabbscreening av barn i förskoleålder (Bruce & Wigforss
1998) testades på 60 barn och redovisades i Förskolebarn på
förstagångsbesök. En kritisk granskning av Bruces och Wigforss “Språklig
snabbscreening av barn i förskoleålder, 3-6 år” (Lavesson 1999). Denna
barngrupp är för liten för att
resultaten ska kunna normeras men de utgör en riktlinje för vad som är
åldersadekvata prestationer. Resultaten är lättolkade och väl användbara
för Språksnabben.
Det är nödvändigt att komplettera språkscreeningen med ett samtal med barnets föräldrar. Föräldrarnas beskrivning av tidigare och nuvarande språkförmåga är en viktig del av undersökningen. Har man möjlighet att själv, genom en barnobservation, notera barnets språkanvändning ger detta värdefull, kompletterande information.
Språksnabben ger anvisning om vilka av barnets språkområden som eventuellt bör utredas vidare. Det finns många väletablerade språktest för enskilda områden, såsom fonologi, grammatik och språkförståelse. Gemensamt för dessa är att de är relativt omfattande och avsedda att användas för att få en djupare inblick i barnets specifika språkliga problem. Detta utgör nästa steg i utredningen.
